opera

ALLT OM RÖSTEN - fakta och lyssningslänkar

OPERA

 

Opera är en form av musikteater, förknippad med den västerländska konstmusiken från barocken och framåt. Det finns en enorm mängd av undergenrer och stilistiska inriktningar, alla förankrade i sin tids olika musikaliska och teatraliska strömningar. Operan använder sig i regel av symfoniorkester, kör, och skolade sångare (solister), ofta med skiftande rösttyper, egenskaper, och dramatiska funktioner. I folkmun sägs det ofta om en person som sjunger med en klassisk skolad röst att denne "sjunger opera", men detta är ett felaktigt uttryck eftersom opera är en genre och inte ett sångsätt. Traditionell opera innefattar också fullt teatraliskt sceneri och är i behov av belysning, smink, kostymer, rekvisita, dekor med mera.

 

Tidiga föregångare till formen

Under medeltiden uppfördes olika liturgiska spel som påskspel eller dramatiseringar av andra bibliska motiv. Uppföranden skedde oftast på platsen framför kyrkan. I Italien kallades spelen för Sacre Rappresentazioni och utvecklades till oratorium och formen som blev opera. Bidragande till att formen blev populär under renässansen var skapandet av teaterhus, med för tiden imponerande scenmaskinerier med skjutbar dekor. I Venedig till exempel, öppnades det första kommersiella ”operahuset” den 6 mars 1637 med betalt inträde – ursprungligen uppfördes kristna religiösa spel Sacre Rappresentazioni på italienska. Inom kort hade ”nästan” varje välmående församling en egen teater.

 

Under renässansen tog Sacre Rappresentazioni steget in i det profana livet först vid hovet i Mantua med madrigaler, bland annat med Orazio Vecchis L’Amfiparnasso (efter 1425), som är ett berättande madrigalspel och Polizianos Ofeo (1472). Från Mantua spreds formen till de andra italienska hoven hos maktfamiljerna Sforza, Visconti, Gonzaga, d’Este och Medici i Ferrara, Florens, Milano, Venedig, Rom och Neapel. Spektaklen som utvecklades innehöll målade scenbilder (ofta av storheterna som Leonardo da Vinci, Rafael), madrigalsånger, instrumentalt ackompanjemang och en dramatisk handling. Spelen uppfördes vid större festligheter som bröllop i maktfamiljerna. Till exempel vid ett bröllop 1565 i Medicifamiljen uppfördes Cupid och Psyché med madrigaler av Francesco Corteccia och instrumentala mellanspel (entr’acte) av en liten orkester bestående av fyra cembali, fyra violiner, två tromboner, två lutor, två tenorblockflöjter, flöjt och kornett. Berättelserna som var populära var ofta tagna ut grekisk och romersk mytologi – Apollos seger över ormen, Dafne, Orfeo, Euredice, Grevinnan från Giunone och Minerva, för att ta några exempel.

 

Handlingen

Själva handlingen i de tidiga hovoperorna skulle aldrig vara för komplicerad, publiken skulle känna igen sig och ändå konversera med de galanta hovdamerna. En typisk handling kan sammanfattas med eget såpoperamönster:

  • A älskar B, B älskar C, C älskar A
  • någon klär ut sig och känns inte igen längre och skapar förvirring för ett par akter
  • slavar är av kungligt blod
  • en person måste överge sin älskade för att fullgöra en plikt

 

”Komisk” opera: Opera buffa, Opéra comique, Singspiel

En typisk komisk opera blandar sångnummer (arior) med talade dialoger och formen har egentligen inget med humor att göra. Det finns gravallvarliga ”komiska” operor, liksom komiska opera seria. Till exempel den första versionen av Charles Gounods metafysiska opera Faust skrevs först som en opéra-comique, och senare omarbetade tonsättaren de talade partierna till sjungna.

 

Anledningen till att formen utvecklades, var att den talade dialogen var säkrare som kommunikationsmedel med publiken – helt enkelt lättare att uppfatta än sång. Denna motivation ger klara linjer till den operett och musikal vi känner idag.

 

Mozart

Wolfgang Amadeus Mozart tog sig an operaformatet redan som tolvåring med sin Bastien och Bastienne, men hans betydelse för musikhistorien inleds då han i Wien får i uppdrag att sätta upp ett antal operor på beställning av kejsaren Joseph II. Mozarts naturliga begåvning för teater och utveckling av en egen polyfon stil gjorde att många av hans operor blev odödliga, trots att de mötte motstånd av den tidens styrande italieninriktade musikelit som inte hängde med rent musikaliskt.

 

Introduktion av opera i Sverige

Drottning Christina lät under mitten på 1600-talet sätta upp de första operorna i Sverige. Vid mitten på 1700-talet hade franska och italienska operasällskap etablerats, och de tyska kom ofta på besök. Drottning Lovisa Ulrika byggde upp Drottningholmsteatern 1754; som återuppbyggdes 1766 efter branden 1762. Gustav III, som var djupt intresserad av konstliv inklusive teater, musik och opera, bestämde sig 1771 att avskeda det franska operasällskapet och att sätta upp en svensk opera.

 

Berömda operatonsättare

Vincenzo Bellini (till exempel La sonnambula, Norma, I Puritani)

Alban Berg (till exempel Wozzeck, Lulu)

Georges Bizet (till exempel Carmen)

Gaetano Donizetti (till exempel Lucia di Lammermoor, Kärleksdrycken)

Christoph Willibald Gluck (till exempel Orfeus och Eurydike)

Jules Massenet (till exempel Werther)

Claudio Monteverdi (till exempel Orfeo, Arianna, Poppeas kröning)

Wolfgang Amadeus Mozart (till exempel Figaros bröllop, Don Giovanni, Così fan tutte, Trollflöjten, Idomeneo)

Jacques Offenbach (Hoffmanns äventyr)

Giacomo Puccini (till exempel Manon Lescaut, La Bohème, Tosca, Turandot, Madama Butterfly)

Gioacchino Rossini (till exempel Barberaren i Sevilla, Le Comte Ory)

Richard Strauss (till exempel Elektra, Rosenkavaljeren, Salome)

Pjotr (i väst ofta Peter) Tjajkovskij (till exempel Eugen Onegin)

Giuseppe Verdi (till exempel Aida, La traviata, Trubaduren, Rigoletto, Macbeth, Otello)

Richard Wagner (till exempel Tannhäuser, Mästersångarna i Nürnberg, Den flygande holländaren, Tristan och Isolde, Nibelungens ring)

 

Berömda operahus

Bayreuth Festspielhaus i Bayern

La Scala i Milano

Metropolitan Opera i New York

Opera Garnier i Paris

Royal Opera House i Covent Garden i London

Semperoper i Dresden

Sydney Opera House i Sydney

Staatsoper i Wien

Teatro Colón i Buenos Aires

Operahuset i Bjørvika i Oslo

Zürichoperan

 

 

Källa: Wikipedia