1950-tal

NÅGRA LÅTAR FRÅN TOPP 100

Bill Haley, Rock Around the Clock

Chuck Berry, Johnny B Goode

Elvis Presley, Hound Dog, that´s all right mama,

Jail house rock

Jerry Lee Lewis, Great Balls of Fire

Little Richard, Tutti Frutti, Lucille

Boddy Holly, Peggy Sue, That´ll be the day

Carl Perkins, Blue suede shoes

Fats Domino, Blueberry Hill

Frank Sinatra, I´ve got you under my skin

James Brown, Please, please, please

Johny Cash, I Walk the line

Ray Charles, What´d I Say

The Real Ritchies Valens - La bamba

Nat king Cole, When I fall in love

Muddy Waters, Hoochie coochie man

Roy Orbinson, Ooby Dooby

Hank Williams, Jambalaya

Paul Anka, Diana

The Platters, The Great pretender

 

Under 1950-talet spred sig den nya rytmiska musikstilen till ungdomar ur den vita medelklassen. Också vita artister började spela elförstärkt rytmisk musik, som blev alltmer populär och spreds via radiostationer som riktade sig till ungdomar. På många håll korsbefruktades den nya musiken med country and western, en i huvudsak "vit" musikstil. Flera hade bakgrund inom gospelmusiken, men även jazzen hade en påverkan, såsom Dixieland.

 

Bill Haley & His Comets cirka 1955.

En av de första vita artisterna som slog igenom var Bill Haley, ursprungligen countrymusiker. Hans låt "Rock Around the Clock", B-sidan på en platta från 1954, inspirerade disc-jockeyn Alan Freed att mynta begreppet "rock and roll". Begreppet rock hade emellertid använts redan 1949 i låtarna "Rock the joint" och "Rock awhile". En viktig faktor för Bill Haleys och rock n'rollens genombrott var filmen "Vänd dem inte ryggen" (1955) där "Rock Around the Clock" förekom, och låten hamnade på topplistorna tillsammans med två andra Haleylåtar 2 november 1955, och rockfebern kom igång med veritabla kravaller vid Haleys konserter. "Rock Around the Clock" uppges ofta vara ursprungslåten för rock n'roll som vi känner till den. Till en början var det lika mycket namnet på dansen, som mest liknar vad som i Sverige kallas bugg. Bland de rockmusiker som slog igenom stort i samband med rockens födelse i mitten av 1950-talet fanns Elvis Presley, Jerry Lee Lewis, Chuck Berry, Bo Diddley, Carl Perkins, Little Richard, Buddy Holly och Fats Domino. Från våren 1956 anses Elvis Presley vara förgrundsgestalten inom rock n'roll.

 

Den tidiga rock n'rollen använde tydliga inslag som ofta förknippas med blues, boogie woogie, country och jazz. Exempelvis vanligt förekommande struktur med tonika-tonika7-subdominant7-tonika-dominant7-subdominant7-tonika i 12 takter, likt bluestolva. Speciella boogiestilsbasgångar (typ. prim, stor ters, kvint, sext, liten septima) ger en typisk karaktär som bär upp låten. Även variationer med dur-dur6-dur-dur6 som basmarkering var typiskt för vissa. Namnet rock hänger ihop med gunget, svänget som blir genom "baktakten", att det finns sekundär betoning och inte bara på första taktslaget, vilket inte var så vanligt tidigare, men präglades av rhythm and blues. Sedan finns mängder av musikstilar som kopplas till tidsepoken och genren "rock n'roll", men har helt annorlunda stil, såsom Blueberry Hill i Fats Dominos version, som använder trioler i kompet, likt ett flertal låtar med The Platters, närmare balladstil. De flesta låtar var emellertid brukbara vid danstillställningar, för danser från snabb bugg till långsamma "tryckare".

 

Vanlig instrumentering i början var elektriskt förstärkta gitarrer, basfiol/elbas och trumbatteri. Bill Haley & the Comets använde även saxofon. Jerry Lee Lewis spelade piano som ledande instrument. Elvis Presley kunde kompa på gitarr eller piano. Stämsång var inte ovanligt och även användande av bakgrundssångare som fyllde i t.ex. med doo-wop-effekter. Chuck Berry använde distorsion för gitarrsolo 1955 i sången "Maybelline", men ett flertal andra hade använt effekten redan många år tidigare. Rena harmoniska ljud var emellertid det vanliga, och melodisk sång som kunde höras väl. Även instrumentalstycken förekom ibland. Inte sällan användes instrumentalsolon som variation istället för en sångvers. Tidiga sångteman var omkring dansen och musiken och använde anspelande ord, ex. "Shake, rattle and roll" eller kärleksmotiv. Däremot var rocksången som problematiserande samhällskritiskt medium inte vanligt på 50-talet. Man tog gärna folkmusik och annat som man arrangerade som rock n'roll, ex. "The Saint Rock'n Roll" (av "When the saints go marching in") av Bill Haley. Många sånger som i dag är berömda genom Elvis och andra var utgivna långt tidigare i annan version av andra artister.

 

I början var det på små lokala skivbolag som rockmusik spelades in, men snart förstod de stora bolagen att det fanns pengar att tjäna på den nya musiken. Stora bolaget RCA köpte över Elvis Presley från lilla Sun Records i Memphis, Tennessee, för rekordsumman 35 000 dollar. Andra bolag försökte hitta stjärnor som om de inte sjöng så bra gick att sälja på utseendet. Mot slutet av 1950-talet blev rockmusiken på samma gång alltmer lönsam. Fram till 1960 var en stor del utgivet som monoskivor, sedan slog stereo igenom. Singelskivorna med 2 låtar dominerade utgivningen. Jukeboxen, som kunde spela dessa, blev speciellt populär under 50-talet och förknippas ofta med den eran.

 

Det kom starka reaktioner från olika håll mot den nya musiken som ansågs ha negativt inflytande på ungdomen och musikkulturen och många radiostationer i USA bojkottade under en tid musiker som höll på med rock'n'roll, och offentliga skivbål och liknande förekom. Exempelvis ansågs Elvis Presleys scenuppträdande vara alltför sexuellt anspelande för att inte kritiseras och uppträdanden på vissa platser fick inte myndighetstillstånd. Dessutom ansågs rocken i det ännu rassegregerade USA låta alltför afroamerikanskt influerad för många vita, och vice versa. Elvis kallades ibland för "white negro". Segregationen mellan vit- och svart musik kunde emellertid inte bestå eftersom ungdomar valde alternativa radiostationer att lyssna på istället, vilket gav oönskade kommersiella effekter, så med tiden blev rock n'roll accepterad ganska generellt och under följande decennier kom den att få påverkan på de musikgenrer som den uppkommit ur, inklusive den kyrkliga musiken.

 

Källa: https://sv.wikipedia.org/wiki/Rockmusik

 

MUSIKHISTORIA 50-talet

Ungdomar - en ny målgrupp

 

Efter kriget fick folk det bättre ställt. Ungdomar hade plötsligt både gott om pengar och fritid. Tidigare hade det inte funnits någon egen ungdomskultur, men på 50-talet ändrades detta. Tonåringarna fick ett eget klädesmode, filmer som var direkt gjorda för dem och musik som kändes ny och fräsch.

USA var fortfarande väldigt segregerat mellan de vita och de svarta. De vita radiostationerna spelade bara schlagercountry medan de svarta spelade den vilda rhythm & blues musiken. Fler och fler vita började lyssna på de svarta radiokanalerna.

 

Alan Freed

Alan Freed hette en populär discjockey som ständigt var på jakt efter bra musik till sitt radioprogram. Han började smyga in en och annan rhythm & blues låt i sitt program. Så småningom vågade han sig på att presentera enbart svarta artister i hela programmet. Han kallade programmet ”Moondog’s rock ’n roll party”. Termen ”rock and roll” hade han hittat i en låt från 40-talet, ”We’re gonna rock, we’re gonna roll”. Han tänkte sig att det skulle bli lättare att få den vita publiken att lyssna om man inte låtsades om att musiken hette rhythm & blues och var svart.

Rock and roll var egentligen också en provocerande benämning. Termen var ett slanguttryck för samlag. Sex fick man inte prata om! Rock and roll kopplades också till en speciell dansstil som började bli populär hos ungdomarna och det var den vinklingen som Freed tog fasta på.

 

Bill Haley

Bill Haley and his Comets blev den första vita grupp som slog igenom med den nya musiken. 1953 spelade de in låten ”Rock around the clock”. I början sålde låten inget vidare, men 1955 användes den som ledmotiv i filmen ”Black board jungle”. Filmen gjordes efter en bok med samma namn och heter på svenska ”Vänd dem inte ryggen”. De man inte skulle vända ryggen var en samling ungdomar i en skola i slummen som gjorde revolt mot sina lärare och hela vuxenvärlden. Filmen blev oerhört populär bland ungdomar som kunde känna igen sig själva i rollfigurerna.

Nu blev det fart på skivförsäljningen. ”Rock around the clock” blev en stor hit och alla tiders mest kända rocklåt. Billy Haley kallas för ”rockmusikens fader”.

 

Elvis Presley

1953 stegade en ödmjuk 18-åring in i Sam Philips musikstudio i Memphis. Han hade nyss fyllt år och ville använda födelsedagspengarna till att spela in en skiva. Snart insåg en häpen Philips att här stod det fynd som han så länge drömt om - den vita sångaren med den svarta rösten. Sångaren hette Elvis Presley.

Under ett enda år (från mitten av 1954) spelade skivbolaget Sun in flera plattor (LP-skivor) med Elvis. Man kallade musiken på ena sidan av singelskivan för rock och den andra sidan för country, men det var rockabilly på bägge sidorna. Detta reklamtrick gjorde att Elvis spelades i alla radiokanalerna – rock ´n´ roll publiken lyssnade på rocksångaren Elvis och countrypubliken lyssnade på den lite ovanlige countryartisten. På det viset blev han snabbt känd och fick omgående en hit med låten ”That´s alright Mama”.

 

Man lanserade Elvis som en tuffing i svarta kläder och med en dittills aldrig skådat scenutspel. Gitarren hanterade han inget vidare men han rullade med höfterna, gungade med underkroppen och avslutade ofta sina nummer stående bredbent på knä. Den unga publiken var stormförtjust och de äldre förfasade sig. Elvis anklagades för att förstöra de unga flickornas goda moral. När Elvis skulle medverka i TV valde man att bara visa närbilder från midjan och uppåt.

 

Elvis kunde inte bara sjunga utan han såg bra ut också och han kunde agera. Snart kunde han skriva ett kontrakt med ett filmbolag. Allt som allt gjorde han över 30 filmer.

1958 blev han inkallad till militärtjänstgöring. Den skulle avtjänas under två årstid vid en av USA:s baser i Tyskland. Innan han ryckte in hade man spelat in flera singlar som skulle släppas med jämna mellanrum under hans frånvaro för att hålla publikens intresse vid liv. Elvis oroade sig mycket för att publiken skulle glömma bort honom. När han muckade efter två år var mycket annorlunda men Elvis var lika populär som tidigare.

Från 1964-1968 framträdde han inte live. När han sedan började ge konserter igen var det alltid fullsatt.

 

Elvis dog 1977, 42 år gammal. Han hade under årens lopp blivit allt mer beroende av droger. Missbruket ledde till hjärtsvikt.

 

Chuck Berry

Chuck Berry hade hämnat i dåligt sällskap som ung och blivit inblandat i ett rån. För det fick han tillbringa ett år i fängelse. Under tiden i fängelset lärde han sig att spela gitarr. Han började göra egna låtar som var tydligt påverkade av både jazz och blues. Han brukade spela långa gitarriff som förspel till sina låtar och kompet innehöll bl.a. ett boogiewoogiespelande piano.

Chuck Berrys låtar handlade om den värld ungdomar kände till: skolan, häftiga bilar, tonårskärlek och revolten mot föräldrarna. De flesta av hans 50-tals låtar räknas idag som rockmusikens klassiker. ”Maybelline”, ”Roll over Beethoven”, ”Johnny B Goode”, ”Rock’n’ roll music” m.fl.

 

Little Richard

Little Richard hade nästan växte upp i kyrkan. Hans föräldrar var mycket religiösa. Han deltog i en tävling i gospel när han var åtta år. Där blev han kallad Little. Smeknamnet fick duga som artistnamn.

På de första skivorna sjunger han gospel och blues, men så småningom började han göra eget material: ”Tutti Frutti”, ”Long tall Sally”, ”Good golly Miss Molly” m.fl. Han hade en helt egen stil. Texterna betydde oftast ingenting alls, det var bara nonsens- ord och rim som var effektfulla att sjunga. Han mässade som en predikant, skriksjöng och gick upp i falsett. Han klädde sig i granna färger och hade många iögonfallande, dyra smycken.

Precis som man kunde vänta sig var Little Richard alldeles för utmanande för den stora publiken. Det blev inget sug i skivorna, men när Elvis spelade in samma låtar såldes skivorna direkt.

 

Jerry Lee Lewis

Jerry Lee Lewis hade lyssnat på en hel del boogiewoogie och utvecklat ett alldeles eget sätt att spela piano på. Han spelade hårt och vilt med rullande bas och han spelade med både med händer och fötter. Ibland dansade han på flygeln. Hans texter var ett strå vassare än både Elvis och Bill Haleys. De handlade om sex. Världen hade aldrig sett något liknande. Man kallade honom ”The Killer”. I snabb följd fick han tre stora hits:”Whole lotta shaking going on”,”Great balls of fire” och ”High school confidential”. Sen var det stop. Han hade nämligen gift sig med sin syssling som bara var 13 år. Världen var chockad. Han hade gått för långt.

 

Payola

I den hårdnande konkurrensen blev det allt viktigare för skivbolagen att deras skivor spelades i radion. Discjockeys började ta betalt för att spela de skivor som skivbolagen släppte. Detta kallades payola (pay to play). De stora bolagen betalade hur mycket som helst för att få sin musik spelad i radio, men de små bolagen hade inte råd att hänga på. De konkurrerades ut fullständigt och köptes upp av de stora som därmed blev ännu mäktigare.

I slutet av 50-talet uppdagades detta orättvisa system och det blev en stor skandal. Alan Freed var en av de discjockeys som dömdes till fängelse. Rätten för discjockeys att välja ut och prata om skivor i radio begränsades rejält. Från och med nu fick de bara spela de skivor som redan låg på hitlistorna.

 

Rock och pop i Sverige

I början av 50-talet lyssnade man på schlager och jazz. Alice Babs var den absolut populäraste artisten t.ex. Gösta ”Snoddas” Nordgren var också populär. Texterna i låtarna var oftast på svenska för att de flesta inte förstod engelska.

Om man gick på dans var det dixielandjazz som man dansade till. Det var mycket populärt under 50-talet och skolungdomarna bildade egna dixielandsorkestrar som spelade på skoldanserna.

 

Sveriges Radio, som då hette Radiotjänst, hade till och med en jazzreporter; Claes Dahlgren. Claes rapporterade om jazznyheter direkt från USA. Dessutom hade ungdomstidningen Bildjournalen en speciell jazzsida. När nyheterna om rocken äntligen nåde Sverige så var det på jazzsidan man kunde läsa om den. Rocken lanserades som en ny jazzvariant.

 

Rotmos rock

Vid mitten av 50-talet dök hitlistan Skivspegeln upp i tidningen Expressen som bevakade de tio populäraste låtarna varje vecka. När filmen ”Vänd dem inte ryggen” med Bill Haleys musik visades i Sverige hamnade hans låtar på fyra av platserna på listan. Då skrev Owe Thörnqvist en svensk rocklåt; ”Rotmos rock”. Låten var mest på skoj men det hjälpte det svenska folket att acceptera den nya stilen som många vuxna upprördes över. Owe Thörnqvist fortsatte att lyssna på amerikansk musik och skrev bl.a. ”Rumba i Engelska parken”, ”Varm korv boogie” och ”Diverse julboogie”.

 

Radio Luxemburg

Det dröjde ett par år innan man kunde höra amerikansk rock i svensk radio. Ingen hade intresse av att presentera den nya musiken för svensk publik. Det fanns inget speciellt ungdomsprogram, bara barnprogram. Skivbolagen fick regelbundet provskivor från amerikanska skivbolag men ingen förstod sig på det nya soundet. Istället gjorde man försvenskade covers.

Radio Luxemburg fungerade efter amerikansk modell: underhållningsmusik varvad med reklam och nyheter. Radio Luxemburgs kvällssändningar var avsedda för England men gick även att höra i Sverige. Där spelades den amerikanska musiken. Svenska ungdomar upptäckte Elvis, Chuck Berry m.fl. och letade förtvivlat efter skivorna i svenska skivaffärer. De var bara svåra att få tag på.

 

Elvisfeber

1957 kom rocken på allvar till Sverige. Framförallt var det Elvis skivor som blev den tändande gnistan. När sedan Tommy Steele, som var Englands Elvis, kom på Sverigeturné så var rockhysterin ett faktum. Alla ungdomar bar en medaljong med Elvis eller Tommys bild om halsen. Tidningarna rapporterade chockerat om gråtande, skrikande fans som försökte ta sig upp på scenen till idolen.

De första rockkungarna

Några blev så inspirerade av rockmusiken att det köpte en egen gitarr och började ta efter de amerikanska rockmusikerna. I Stockholm fanns Nalen. Nalen var innestället som alltid var först med det nya. På Kabaret Nalen uppträdde både kändisar och amatörer. Dit gick stadens nöjesarrangörer, journalister och talangscouter för att ragga efter nya förmågor. På Kabaret Nalen hade vem som helst en chans att bli upptäckt.

På hösten 1957 dök våra första svenska rockkungar upp på Nalens scen. De hette Rock-Ragge, Boris och Little Gerhard. De hade alla lärt sig spela rock genom att lyssna på skivor och hade inte många låtar på repertoaren. Men succén var ett faktum och nästan omgående fick de skivkontrakt. Rock-Ragge var först med låten ”Teach you to rock”. Sedan kom Boris med ”Doomsday rock” och Little Gerhard med ”Wake up little Susie”.

Vid den här tiden handlade det inte om att skriva egna låtar, alla var tolkningar av amerikanska original. De tre rockkungarna fick spelningar på folkparker överallt i landet och hade ett fullspäckat schema. Little Gerhard vann tävlingen om att bli Nordens rockkung 1958 och fick spela både i England och Tyskland.

 

Rock and Roll. Den klassiska Rock and Rollen höll mellan åren 1954-57. (guldåldern). Den musiken var inte särskilt internationellt eller för den delen inte så spridd utöver USA heller.

 

Rockabilly. De stora stjärnorna inom den genren var först och främst Elvis och också Chuck Berry och Bill Haley.

 

Elvis har gjort många kända hitlåtar som Love me tender, King Creole och Jael House Rock. Elvis kommer ifrån de fattigare delarna av Memfis som kan höras på hans sång ibland, där man kan höra en blandning av gospel, blues och country.

 

Chuck Berry gjorde många kända rockklassiker, men de flesta av hans låtar blev inte kända förrän andra grupper som Beatles och Rolling Stones började spela hans låtar.

 

Bill Haley, som egentligen var för gammal för ungdomspubliken, han var nämligen hela 27 år när han slog igenom kunde i alla fall hänga med fram till år 1957. Hans stora hit var Rock Around The Clock.

 

I slutet av 50-talet var det mycket skandaler i media om de frispråkiga texterna. Det diskuterades också mycket om moralen när det gällde Rocken Rollen. Numera tycker de flesta att den tidens texter är helt harmlösa om man jämför med dagens rockmusiks texter.

Love Me Tender är en omskriven version av sången Aura Lee från 1861, skriven av George R. Poulton och W.W. Fosdick. Sången var tänkt att användas i Elvis debutfilm Duell i Texas och kom till och med att ge filmen dess titel. Elvis uppträdde med den på The Ed Sullivan Show den 9 september 1956 och dagen efter fick RCA in en miljon order, vilket gjorde den till en guldskiva innan den hade släppts. Sången hamnade på förstaplats på Billboardlistan den 3 november 1956 och stannade där i fem veckor. I Storbritannien hamnade sången på en elfteplats. Inofficiellt så var det Vera Matsons man Ken Darby som ensam skrev sången.

 

 

Frågor:

1.Vilket yrke hade Alan Freed?

1.Präst

X.Discjockey

2.Musiker

 

2.I youtube-klippet med Bill Haley använder man inte elbas (hade inte uppfunnits ännu). Vad heter instrumentet som man använder i stället?

1.Kontrabas

X.Elgitarr

2.Storfiol

3.Hur gammal var Elvis när han slog igenom?

1.15 år

x.18 år

2. 22 år

 

4.Little Richard är känd för sitt speciella sätt att sjunga. Vad innebär det att sjunga i falsett?

1. Man skriksjunger.

X. Man hoppar mellan höga och låga toner.

2. Man använder sitt högsta röstregister och är extra tydligt hos män.

 

5.Vilket instrument spelade Jerry Lee Lewis?

1. Piano

X.Elgitarr

2.Inget

 

6.Rockmusiken kom också till Sverige. Varför skrev man rocklåtar på svenska och inte på engelska?

1. Det lät roligare.

X. De flesta förstod inte engelska.

2. Man ville visa att det var svensk musik.