taktarter

Taktarter

För att man som lyssnare och utförare ska kunna navigera och förstå musik så krävs det att musiken innehåller någon form av struktur. En av dessa strukturer handlar om att dela in musikens flöde i "små portioner". Dessa små protioner kallas för takter. Hur stor varje portion är kallas för taktart. En annan aspekt som måste vägas in är hur fort eller långsamt takterna flyter fram - denna hastighet kallas för tempo.

 

PULS

All musik utgår från en grundpuls. När man spelar tillsammans måste alla känna samma puls. Den så kallade pulsen är motorn i musiken, musikens hjärtslag. Hjärtslag eller ljud som återkommer med ett förhållandevis jämt tidsintervall kallas för en puls. Pulsen är grunden i nästan all dansmusik.

 

TEMPO

Pulsen i musik brukar benämnas som tempo och kan tidsbestämmas i huvudsak på två sätt. I populärmusik använder man sig av förkortningen BPM, vilket står för Beat Per Minute (pulsslag per minut). BPM är en exakt och matematisk beteckning. Om man exempelvis tänker sig ett tempo på 120 BPM så betyder det alltså exakt 1 pulsslag per 0,5 sekund - eller två pulsslag per sekund om man så vill. När man spelar musik "fritt" är det naturligtvis näst intill omöjligt att vara så exakt i tempot. För att vara så exakt måste man använda sig av en så kallad metronom.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

En metronom är en maskin som genererar exakta tempon utifrån BPM. Metronomen finns som "fristående apparat" att köpa av en musikhandlare, numera som "app" till din smarta telefon, samt att musikinspelningsprogram i datorer knyter sina tempon mot BPM - vilket gör att även dessa kan fungera som metronom.

 

I klassisk musik talar man istället om mer övergripande tempobeteckningar. Orsaken är att den klassiska musiken tempomässigt är mer "flytande" - till skillnad från populärmusiken som ofta är uppbyggd kring ett jämnt trumkomp. Dessa tempobeteckningar är av mer beskrivande karaktär och är mer "ungefärlig" till skillnad från BPM. Som så många andra termer i den klassiska musiknotationen så är tempobeteckningarna på italienska. Man har naturligtvis knutit tempobeteckningarna till ett ungefärligt omfång i BPM.

 

Exempel på tempobeteckningar är Andante (långsamt, 76 - 108 bpm) och Allegro (snabbt, 120 - 168 bpm). Längst ner i kapitlet finns en mer utförlig lista över tempobeteckningar i den klassiska musiken.

 

 

Indelning av pulsslag blir takter

 

För att skapa ordning och struktur i alla dessa pulsslag som musiken innehåller, så delar man in dem i grupper med ett antal pulsslag i varje grupp. Dessa grupper kallas takter. I de allra flesta musikstycken som vi hör "till vardags", är takterna lika stora i hela musikstycket - det vill säga att de många takterna i stycket innehåller lika många pulsslag genom hela stycket.

 

Hur vet man då hur många pulsslag varje takt innehåller? Om du lyssnar efter pulsen i musik så märker du snart att alla pulsslag inte är lika starkt betonade, utan vissa pulsslag är mer "betonade" än andra. Dessa betoningar är kanske inte alltid så tydliga och det kan krävas en del övning för att lära sig att hitta dem. Det mest betonade pulsslaget är dock nästan alltid det första pulsslaget i varje takt.

 

 

 

 

 

Om vi lyssnar och kan hitta "avståndet" från ett betonat pulsslag till nästa betonade pulsslag - så kan vi " höra gruppindelningen" och därefter dela in musiken i takter. Hur stor gruppen av pulsslag är och hur pulsslagen är betonade bestämmer den så kallade taktarten.

 

 

 

 

 

 

 

 

Ta som exempel pulsslag som är betonade - Ta ta ta, Ta ta ta, Ta ta ta, Ta ta ta - detta blir då en så kallad tretakt.

 

Ett annat exempel kan vara - Ta ta ta ta, Ta ta ta ta, Ta ta ta ta, Ta ta ta ta - detta blir en så kallad fyrtakt med "stark betoning" på pulsslag 1 och "svag betoning" på pulsslag 3.

När vi delar in pulsslagen efter betoning så bestämmer vi taktarten. I exemplet med notskrift är vart tredje pulsslag betonat - en så kallad tretakt.

 

Taktarter

 

Som vi nämnt tidigare så delas pulsslagen in i grupper - och dessa grupper kallas för takter. Varje enskild takt i ett notsytem innehåller ett bestämt antal pulsslag som är knutna till ett bestämt notvärde. Vilket notvärde det är kan variera - ofta är det fjärdedelar. När vi tagit fram antal pulsslag per takt och vilket notvärde som ska vara knutet till pulsslaget - då har vi fått fram en så kallad taktart.

 

Taktarten anges i början av notsystemet efter klaven och skrivs som ett bråktal. Den övre siffran anger antal pulsslag per takt och den undre siffran anger vilket notvärde som är knutet till pulsen. Det betyder att en taktart med 4/4 måste innehålla värdet av fyra fjärdedelsnoter i varje takt. En taktart med 6/8 måste innehålla värdet av sex åttondelsnoter i varje takt. Det betyder också att den undre siffran inte kan vara vilken siffra som helst - den måste kunna knytas till ett existerande notvärde - exempelvis fjärdedelar (4), halvnoter (2), sextondelar (16) eller åttondelar (8). Den övre siffran kan dock vara vilket positivt heltal som helst. Man skulle alltså kunna skriva en låt i femton åttondelstakt (15/8) - men det skulle vara vansinnigt svårt att spela och skulle kanske inte låta så bra...

 

Den rytm som man skriver får innehålla åttondelspauser, sextondelar, halvnoter - ja alla sorters notvärden och pauser, men när det totala värdet av taktarten - exempelvis fyra fjärdedelar eller sex åttondelar - är uppnått så är det dags att byta takt.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Common Time

 

En förkortning av 4/4 som man ibland kan se, är att det bara står ett "C". Bokstaven C står i det här sammanhanget för "common time". Orsaken till detta är att taktarten 4/4 är just en av de vanligaste taktarterna som används - de flesta låtarna du hör om du slår på radion är 4/4 - eller "common time".

 

Lista över tempobeteckningar i den klassiska musiken

 

Värt att notera är att de tempobeteckningar i "bpm", som anges nedan, endast är ungefärliga och kan mer ses som en guide. Listan är inte komplett - det finns alltså fler - listan är mer en översikt över de vanligast förekommande tempobeteckningarna.

 

Larghissimo — väldigt, väldigt, väldigt långsamt (20 bpm och under)

Grave — långsamt och alvarligt/högtidligt (20–40 bpm)

Lento — långsamt (40–60 bpm)

Largo — långsamt och "brett" (40–60 bpm)

Adagio — långsamt och med lätthet (66–76 bpm)

Andante — måttlig och lugn, gående (76–108 bpm)

Moderato — måttligt fort (108–120 bpm)

Allegro — glatt, hastigt (120–168 bpm)

Vivace — snabbt och livligt (≈140 bpm)

Presto — väldigt snabbt (168–200 bpm)

Prestissimo — så snabbt som möjligt (mer än 200 bpm)