KLASSISK MUSIKHISTORIA

ANTIKEN, MEDELTIDEN, RENÄSSANSEN, BAROCKEN, WIENKLASSICISM, ROMANTIKEN

 

 

Förhistorisk tid (före 3000-talet f.Kr.)

 

Tiden innan man hade något slags skrivspråk kallas för förhistorisk tid, eftersom att historiker

utgår från skrivna källor. Det man vet om den tiden bygger på arkeologi och naturvetenskapliga

undersökningar. För ca 80.000 år sedan utvandrade människan från Afrika, de första människorna

kom till Europa för ca 40.000 år sedan och då hade de levt i Asien i tusentals år innan de kom hit. !

Det vi vet om musiken från den förhistoriska tiden bygger i första hand på bevarade instrument,

men eftersom man då byggde instrumenten av organiska material (trä, skinn, m.m.) så finns det inte

så många kvar eftersom de har förstörts med tiden. Det äldsta beviset för att människan har hållit på

med musik är en bevarad flöjt av ben som man har hittat i södra Tyskland. Den flöjten är minst

36.000 år gammal. Alltså kan man säga att Europas musikhistoria börjar för ca 40.000 år sedan.

Förmodligen har människorna tagit med sig musik från Asien till Europa, många tror också att

människan bar med sig musik från Afrika till Asien - alltså har all musik samma ursprung! !

 

ANTIKEN (3000-talet f.Kr. - 3/400-talet e.Kr.)

 

Antik kommer från latin och betyder gammal. Från antiken finns både arkeologiska lämningar och

texter. De äldsta texterna skrevs 3400-200 år f.Kr. och den tidens skriftspråk kallas kilskrift

(Mesopotamien) och hieroglyfer (Egypten). Antiken räknas som civilisationens genomslag (man

hade välorganiserade samhällen med städer, lagar, yrkesspecialisering, handel).

 

Mesopotamien

I Mesopotamien (ungefär nuvarande Irak) skrevs de äldsta texterna om musik ca 2600 år f.Kr.

Texterna handlar om hur musik användes i olika sammanhang, musikinstrument och hur de ska

stämmas, vilka skalor och intervall man använde, hur man improviserade, o.s.v. Man beskrev

improvisationstekniker som bygger på 7-tonsskalor, alltså förmodligen samma skalor som man

använder i dagens rock och jazzimprovisation.

 

Den första kompositör man känner till hette Enheduanna, en kvinna från Mesopotamien runt 2300

f.Kr. Hennes musik finns inte bevarad, endast texterna. I Mesopotamien var det vanligt med slaveri,

och både manliga och kvinnliga slavar arbetade som yrkesmusiker.

 

Egypten

I Egypten skapades skådespelet, med storslagna shower som innehöll musik och dans. Man började

även med dirigering i Egypten, alltså att leda ett musikframförande med gester.

 

Grekland

En grekisk uppfinning (som gjordes i Egypten) var hydraulis, en orgel som blev grunden till senare

tiders tangentinstrument.

 

Pythagoras lade grunden för grekisk musikteori, förmodligen hade han lärt sig detta i

Mesopotamien, men han förde det vidare till Grekland.

 

MEDELTIDEN (400-1400)

 

Medeltid betyder ”mellantid”, perioden har ofta setts som en misslyckad tid mellan antiken och

renässansen som båda räknats som högkulturer. Kristendomen (grundad ca 50 e.Kr.) och Islam

(grundad ca 600 e.Kr.) spelade viktiga roller i grundläggandet för det moderna Europa. Båda fick

stort inflytande i hela samhället, samhällssystemet kallades feodalt och var ett teokratiskt system,

d.v.s. all makt utgick från gud. Mot slutet av medeltiden övergick detta dock i kapitalism istället, det

blev viktigare att äga många dyra saker.

 

År 330 blev kristendom statsreligion i det romerska riket och kristendomen var den enda tillåtna

religionen, alla skulle bli kristna vare sig de ville eller inte. Omkring år 1100 var hela Europa

kristet. Den första kristna musiken skapades i Mellanöstern, Nordafrika och Främre Orienten.

Den kristna kyrkans musikteori - kyrkotonarterna (som används än idag) grundlades troligen av

palestinier som bytt religion från judendom till kristendom. Kyrkans musik kallas för sakral musik.

Kyrkans musik bestod av en cantus firmus (en melodistämma), det viktigaste för kyrkan var ju att

texterna gick fram eftersom det var Guds budskap som skulle nå folket. Under 1300- och 1400-

talets Ars Nova (den nya konsten) växte sig polyfonin (inte bara en stämma, utan flerstämmigt)

starkare till kyrkans stora förtret. Att sjunga kanon blev också allt vanligare under 1300- och 1400-

talen.

 

Till skillnad från den sakrala musiken fanns också profan musik, värdslig musik, ”folkets musik”

kan man säga. De musiker som utövade den profana musiken var ofta gycklare och skådespelare

som uppträdde på krogar och scener. De hade en väldigt låg status eftersom den enda ”rätta

musiken” var kyrkans musik. Men dessa musiker var ändå med och utvecklade kulturen otroligt

mycket.

 

Islam fick snabbt stor spridning efter dess skapande på 600-talet. I och med detta fick Europa stora

influenser av arabisk musik, musikteori, instrument, dans och poesi. I Spanien t.ex. skapades

 

Neumer

Instrument som användes under medeltiden var bl.a. blockflöjt, vevlira, fiddla, säckpipa.

 

RENÄSSANSEN (1400-1600)

 

Renässans kommer från franskans renaissance och betyder ”pånyttfödelse”. Florens i Italien var

musikens centrum och här började den italienska renässansen som skulle få dramatiskt inflytande i

hela Europa från 1300-talet långt fram i tiden. Det är dock Burgund i Frankrike som utgör

ursprunget för renässansens musik, mellan 1384 och 1477 blev det Nordeuropas rikaste region och

på så sätt kunde man styra väldigt mycket.

 

Den franko-flamländska skolan innebar att rika musiker reste runt i Europa och kunde lära sig om

musik på andra ställen i Europa. De tre viktigaste tonsättarna under renässansen var Ockeghem,

Jacob Obrecht och Josquin Desprez. De började skriva för fyra stämmor; sopran, alt, tenor och

bas. En annan viktig tonsättare var Giovanni Palestrina, han komponerade endast kyrkomusik.

 

Nya stilar kunde spridas snabbt, dels genom de resande musikerna, men också genom att man

uppfann boktryckarkonsten i mitten på 1400-talet. 1501 publicerades den första tryckta musiken.

Främst den profana musiken utvecklades och madrigalen (tonsatt dikt) blomstrade, och man

började skriva upp till fem eller sex stämmor. En madrigal kunde vara rolig, och man försökte

genom musiken och sången gestalta det som stod i texten. Il est bel et bon är en fransk madrigal av

Pierre Passerau som handlar om några kvinnor som skryter över sina toffelhjältar till makar.

I slutet av låten låter kvinnorna nästan som höns som kacklar.

 

Ungefärlig sv. övers.

Il est bel et bon, commère, mon mari. Han är en snäll man min make.

Il était deux femmes toutes d’un pays, Det var två kvinnor från samma trakt.

Disans l’une à l’autre: avez bon mari? De frågar varandra: Har du en snäll man?

Il ne me courouce, ne me bat aussi; Han besvärar mig ej, ej heller slår han mig.

Il fait le ménage, il donne aux poulailles Han sköter sysslorna, han matar hönsen

Et je prens mes plaisirs och jag bara njuter och har det bra

Commèrce, c’est pour rire Skvaller det är roligt

Quand les poulailles crient: När hönsen kacklar

Petite coquette, qu’est-ce ci? Han är en snäll man min make.

 

BAROCKEN (ca 1600-1750)

 

Barocken beskriver en stil som var ornamental (utsmyckande) och teatralisk, många menar istället

på att det var en stil som var pompös och överdriven. Ordet är ganska negativt, men många av de

mest kända klassiska kompositörerna var aktuella under denna epok.

Kyrkan och hoven blev de ställen där musiken hade störst plats, men nu började man inse att

musiken kanske hade en funktion att fylla även utanför dessa ramar. Det blev en större efterfrågan

på musik, det blev viktigt att kunna skriva musik snabbt! Ibland användes ett musikstycke endast

en gång innan det kasserades.

 

Nya musikformer dök upp, exempelvis opera, kantat och oratorium. Operan var den profana

stilen och där blev snabbt kastratsångare populära, de var idoler och sexsymboler för många.

Kantat kunde vara både profan eller sakral, det var lite kortare än det långa oratoriet. Oratoriet var

kyrkans motsvarighet till opera, man använde sig inte av kostymer eller skådespel. Recitativ är den

”pratsång” som för handlingen framåt och aria är det stycke där sångarna briljerar med sin sång.

 

Barockmusiken kännetecknas av kraftfull rytm (om än lite mekanisk ibland), utsmyckad melodi

(med hjälp av drillar ), kontrapunkt (polyfoni med många samtidiga melodier), kontrapunkten

användes dock inte inom operan eftersom det där var viktigt att texten gick fram, generalbas (en

basstämma som spelas av t.ex. cello, kontrabas och/eller fagott, och kompletteras av mer livfulla

ackord på luta, gitarr, orgel eller cembalo). Terrassdynamik var något som uppkom under

barocken, svaga partier ställs mot starkare utan att någon förändring av tonstyrkan sker inom

delarna.

 

Violinen hade börjat användas på 1500-talet, men det var under barocken som de tre mästarna i

violinbyggande framträder i den italienska staden Cremona; Nicolò Amati, Giuseppe Guarneri

och den mest berömde av dem alla Antonio Stradivari.

 

Några av barockens kompositörer

 

  • Johann Sebastian Bach (1685-1750.Tysk tonsättare.) Kända verk: Air, Brandenburgkonserterna, Toccata & Fuga i Dm, Jesu bleibet mein freude.
  • Georg Friedrich Händel (1685-1759. Tysk/engelsk tonsättare.) Kända verk: Messias (oratorium), Water music.
  • Antonio Vivaldi (1678-1741. Vivaldi var italienare) Känt verk: De fyra årstiderna.

 

WIENKLASSICISMEN (ca 1750-1825)

 

Klassicismen är förnuftets era, människor börjar fundera på hur samhället ska organiseras och över

individens grundläggande fri- och rättigheter. Kompositörerna är mest intresserade av helheten i det

de gör, de uppmärksammade självklart rytm, melodi, klangfärg, men deras främsta mål var att

sammansmälta dessa komponenter på ett välordnat och logiskt sätt. Melodin i klassicistisk musik

är ”själen”, den är enklare och mindre orolig än barockens komplicerade melodier. Nyckelordet är

balanserad i klassicistisk musik. En enda melodi med ackompanjemang blir idealet i

komponerande.

 

Mozart skrev kanske de bästa operorna genom tiderna, t.ex. Don Juan (Don Giovanni på

italienska), det som skiljde sig från tidigare operor var att musiken nu blev minst lika viktig som

texten. Haydn komponerade ett av de bästa oratorierna, Skapelsen, i musikhistorien. !

Man började övergå från barockens terrassdynamik till att spela i olika styrkegrader, från

pianissimo (mycket svagt) till fortissimo (mycket starkt), man började också använda sig av

crescendo (växande styrka) och diminuendo (avtagande styrka).

 

Några av klassicismens kompositörer

 

  • Joseph Haydn (1732-1809. Österrikisk tonsättare.)
  • Wolfgang Amadeus Mozart (1756-1791. Österrikisk tonsättare.)
  • Ludvig van Beethoven (1770-1827. Tysk tonsättare.)

 

ROMANTIKEN(ca 1825-1900)

 

Under romantiken hade naturen och de mänskliga känslorna stort inflytande över både konst och

musik. Känslorna vägde tyngre än förnuftet. Romantiken kom från det gamla romance, de

riddarsagor och dikter som trubadurerna gjorde populära under medeltiden. Fantasin fick nästan en

gudomlig status. Demokratins ideal och den industriella revolutionen förändrade också samhället.

Nationalismen spelade också stor roll när det kom till kompositioner, speciellt i operor. Man

försökte illustrera mer i musiken, ett exempel är Berlioz Symfonie fantastique där tonsättaren

försökte gestalta opiumhallucinationer som kulminerar i en häxsabbat. Man hyllade naturen genom

lyriken och landsbygden framstod som idyllisk.

 

Ett ekonomiskt uppsving gjorde att fler människor kunde utbilda sig, även den tekniska

utvecklingen fick sig en knuff i rätt riktning och man kunde nu bygga allt fler instrument, i

synnerhet pianobyggandet fick sig en skjuts. Man byggde en järnram till pianot vilket resulterade i

fler strängar och även djärvare kompositioner av tonsättarna. En mindre positiv trend var att det

drogs en linje mellan ”lätt” och ”seriös” musik eftersom att många av de nya styckena var så

speltekniskt svåra att de bara kunde spelas av de riktiga experterna.

 

Efter år 1850 blev taktpinnen standard och dirigentrollen utvecklades, eftersom musiken blev mer

svårspelad krävdes också en mer disciplinerad ledning.

 

Den svagaste länken i romantisk musik är rytmen, den kunde lätt bli monoton. Melodin har en

framträdande plats och texten är ofta lyrisk och väldigt viktigt för sammanhanget. Operan har en

stark ställning och inom operan är melodin oerhört viktig. Orkestern växte i storlek under

romantiken. Man började återigen göra plötsliga förändringar i musiken, något som man undvikit

under klassicismen.

 

Några kompositörer från romantiken

 

  • Richard Wagner (1813-1883. Tysk tonsättare)
  • Franz Schubert (1797-1828. Österrikisk tonsättare)
  • Hector Berlioz (1803-1869. Fransk tonsättare)

 

MODERNISMEN (1900-talet)

 

Fri tonalitet

Under 1900-talet genomgår den klassiska musiken de största förändringarna sedan renässansen och barocken. Kompositörerna söker efter nya vägar att utveckla musiken. De nya tekniska uppfinningarna; inspelningsteknik, radioteknik och lite senare digitaltekniken, förändrar direkt sättet att både skapa och lyssna på musik. Vissa kompositörer börjar skriva musik med matematiska formler som utgångspunkt.

 

Tolvtonsmusiken är ett exempel på detta. Man ”räknade ut” hur melodierna skulle gå. Den här musiken låter som klassicismens motsats; den saknar vad vi kallar melodi och låter bara kaotisk och slumpartad. Dessa kompositörer har fått mycket kritik för sitt sätt att bryta ner våra traditionella föreställningar om musik. Några hävdade till sitt försvar att musik i själva verket bara är ”organiserat ljud”. Det behöver knappast sägas att konstmusiken från 1900-talet inte har fått någon större popularitet bland de flesta människor.

 

Impressionism och expressionism.

 

1900-talsmusiken följer, liksom under de tidigare epokerna, utvecklingen i den övriga konsten i samhället. Inom bildkonsten pratar man om impressionism och expressionism. Impressionism är ett sätt att skapa där konstnären ser sig som ”mottagare” av intrycken. Han/hon avbildar sitt intryck av verkligheten. Det påminner om en kamera, där slutaren öppnar sig och tar en ögonblicksbild av världen. Översatt till musik låter det som vanliga melodier vid första kontakten, men snart hör man att musiken är svår att hänga med i. Melodierna blir ”suddiga” och ”oklara”. Teman och fraser kommer och går, men återkommer sällan. Musiken har inget ”hemma”, ingen vilopunkt. Den saknar ofta vad man kallar tonart.

 

Expressionism är motsatsen. Här kommer konstverket/musiken inifrån konstnären och ska uttryckas så direkt och ”ocensurerat” som möjligt. Den här musiken är hård, kantig och kärv i klangen och den saknar ofta melodiskt innehåll. Den bygger mer på olika klanger av varierande komplexitet.

 

Neoklassicism

Det musikaliska nyskapandet och alla experiment gjorde att några tröttnade och ville gå tillbaka till en renare, mer klassicistisk musik. Detta skapade neoklassicismen, som existerade sida vid sida med impressionism och expressionism. Man ville kombinera moderna klanger med det arkitekt-liknande arbetssättet från wienklassicismen.

 

Exempel på tonsättare som tänkte så här är Igor Stravinsky och Eric Satie.

 

Kända kompositörer från 1900-talet:

Claude Debussy (Impressionism), Arnold Schoenberg, Igor Stravinsky, Eric Satie, Anton Webern (Expressionism).

 

 

ORDLISTA

Improvisation - man hittar på under tiden man spelar.

Skala - en serie toner, t.ex. durskala eller mollskala. I C-durskalan ingår tonerna c, d, e, f, g, a, b.

Dirigering - en dirigent visar orkestern hur den ska spela, visar taktslagen, styrkegrader m.m.

Hydraulis - en vattenorgel som uppkom i antikens Grekland.

Kyrkotonarter - sju olika skalor som används än idag; jonisk, dorisk, frygisk, lydisk, mixolydisk

och eolisk. De grundlades troligen av palestinier som bytt religion från judendom till kristendom.

Sakral musik - kyrkans musik.

Profan musik - Folkets musik, eller värdslig musik.

Polyfoni - flerstämmig sång eller musik.

Kanon - när man sjunger samma sång, men börjar på olika ställen. Blev vanligare under 1300- och

1400-talen.

Flamenco - musik- och dansstil som kom med araberna till Spanien.

Intervall - avståndet mellan två toner. Om vi utgår från C-durskalan, så är C första tonen i skalan,

D är andra tonen. Avståndet mellan C (1) och D (2) kallas sekund, C till E (3) kallas ters, C till F (4)

kvart, C till G (5) kvint, C till A (6) sext, C till B (7) septima, C till C (8) oktav.

Neumer - första notskriften, betyder ”vinkar”, visade inte exakt hur ett musikstycke skulle spelas

eller sjungas, utan gav bara vinkar om att man skulle upp eller ner i tonhöjd.

Madrigal - hade sitt ursprung i Italien, man började sätta musik till den store 1300-talsdiktaren

Petrarcas kärleksdikter. Vanligaste formen av madrigal var stämsång för fyra till sex personer, men

ibland förekom det upp till tio sångare. Madrigalerna kunde också vara ackompanjerade av

instrument. Madrigalen var oftast lättspelad och passade bra för amatörmusiker.

Ornamental - utsmyckad, t.ex. med hjälp av drillar.

Opera - en form av teater där man använder sig av sång för att få fram replikerna och handlingen.

Man använder sig också av scenkläder och skådespeleri. Profan stil.

Oratorium - den sakrala versionen av opera skulle man kunna säga. Handlingen utgår från bibliska

berättelser och man använder sig varken av skådespeleri eller scenkläder, endast av sång och musik.Kan ofta vara flera timmar långt.

Kantat - en kortare version av oratorium. Kan vara både profan eller sakral, men man använder inte

skådespeleri eller scenkläder.